Det var oväntat

Idag så blev jag mer eller mindre chockad. Men först vill jag bara säga att det var väldigt kul och komma iväg på ett litteratur seminarium igen, jag har hunnit börja sakna det lite grann. Jag hade behövt sätta mig in i materialet lite bättre men det var ändå väldigt intressant. Skön känsla att få gå på ett högre seminarium som inte är direkt kopplat tills en studier men ändå är något som man kan ha nytta av på många sätt i sina studier. Dagens seminarium handlade om Thomas Götselius  bok “Själens medium”.

http://webappo.web.sh.se/C1256E5B0040AD9B/0/0CB80DD36F2A21A9C125755C004D0061

Hur kul det än må vara med seminarium så var dagens höjdpunkt för mig att få tillbaka min sista litteraturtenta på A- kursen och få veta att jag för första gången i mitt liv fått max betyg i något ämne. Hur häftigt är inte det? Känns som en seger för mig och samtidigt lite underligt. Skulle jag vara bra på någonting? Det känns faktiskt ganska främmande. Min målsättning var att klara mina tentor inte att få bra betyg. Det är oväntat men inte ovälkomment. “YAY!”

Måste skänka ett tack till mina inspirerande och utvecklande lärare på Södertörns Litt.vetenskap!

Jag trivs med litteraturvetenskapen och jag hoppas att jag kan fortsätta den positiva trenden både inom ämnet och inom mina IT ämenen som ingår i Kultur och IT programmet som jag går.

Wow jag kan få bra betyg jag också… =)

 

 

 

Advertisements

Skunkpiraten

Bildorginal av Skunkpirat gjord av Vicky Brämare
Skunkpirat

Jaha så sitter man i skolan och latjar med photoshop igen då.

Den här bilden är ett orginal från min kompis Vicky som jag latjat lite med bara för att ha något att testa på.  Samtidigt är det ju en bild som ska representera mig så det är mycket passande.  Frågan om jag är nöjd är ganska så komplicerad eftersom jag sällan om någonsin är nöjd med något som jag har gjort. Lite sorgligt med tanke på att jag tycker om att skapa saker men sällan tycker om och visa upp dem.

Jag ser inte fram emot redovisning av projekt. Jag avskyr redovisningar känns ofta som om även om jag har en tanke med saker så försvinner den tanken med mitt usla självförtroende.

Nog med egen analys..

 

“The only real voyage of discovery consists not in seeking new landscapes but in having new eyes.” Marcel Proust

 

 

Första stapplande inlägg

Så detta är en blogg…

Jag undrar just vad jag ska skriva om här, det är inte riktigt beslutat eftersom detta är delvis en uppgift från skolan så känns det inte som om jag har en direkt plan eller idé om vad jag ska skriva. Detta blir min blogg test så får vi se om jag tycker det är kul eller om det blir som med min “analoga” dagbok mycket sporadiskt om något alls. Känner mig inte så kreativ för tillfället eftersom jag mosade ut allt detta när jag höll på med en annan studieuppgift nämligen att skapa ett skivomslag.

Jag hoppas att jag kan skriva något mera vettigt framöver men det finns en risk att det aldrig kommer att bli något vettigt, helt enkelt för att jag är en hopplös “stream of conciousness” skribent som inspirerats av sådana lättlästa personer som James Joyce och kanske framför allt Marcel Proust. Jag vet inte om jag är stolt eller irriterad över det faktumet. Känner mig inte så häftig direkt men det gör jag å andra sidan aldrig. “Forever the odd one!”

Jag ska avsluta med ett citat (visserligen på engelska) som jag funnit mycket tröst i. Det här citatet väcker ett hopp inom mig att trots att jag är kvinna så finns det mer än skönhet som räknas (om denna känsla beror på genus konstruktion eller andra händelser låter jag vara osagt).

“Let us leave pretty women to men devoid of imagination.” Marcel Proust